Plastskador på båtar är största delen av verksamheten.
Mest är våra kunder försäkringsbolag, men vi gör givetvis även jobb åt privatpersoner. Här nedan ser du våra olika delar av den båtinriktade verksamheten:
Segelbåtar
De vanligaste skador på segelbåtar, i första hand de med delat lateralplan m.a.o. de sk. fenkölade, är roder och kölinfästningar. Långkölade segelbåtar får en mer robust utformning vad gäller kölinfästningen, men har en större benägenhet att bli kvar på grynnan om oturen är framme.
En fenkölad segelbåts karakteristiska grundskador är utvändigt, en tvärsgående spricka akter om kölsvinet och en längsgående spricka framför kölsvinet, oftast under mastfoten. Invändigt har oftast bottenstockar och basinreden släppt eller brustit. Motorinfästning och träinredning måste också kontolleras. Fenomenet ”svajköl” är en utmattad kölinfästning. Orsaken till detta är vanligen avsaknaden eller felaktigt utformade bottenstockar. Grundskador som inte åtgärdats kan också få denna skadliga egenskap. Man konstaterar svajköl genom att då båten hänger med kölen fritt, kan ruska kölen i sidled. Längsgående krackeleringar på utsidan om kölsvinet är ofta en klar indikation på att kölen svajar. Om svajköl konstaterats bör detta åtgärdas eftersom denna utmattande förstörelse kan sluta med allvarliga följder.
En segelbåts roder hör också till en av de vitala delarna. Hjärtstockens dimensionering och materialval har ibland krävt en åtgärd. Roderskädda och fingerling (gångjärn) är också utsatta för stora påfrestningar.
Kollisionskador och förtöjningsskador är också skador som förekommer .vilket för med sig laminat – och gelcoatskador som kräver yrkesskicklighet.
Motorbåtar
Motorbåtars vanligaste skador är liksom segelbåtens; grundskador. Men till skillnad mot segelbåtar är stöldskador mycket vanliga. Vad gäller förtöjningskador och kollisionsskador är de lika frekventerade på båda båttyperna.
Planande motorbåtar med flata bottnar blir utsatta för hårda påfrestningar. Botten mjuknar och spricker, vanligtvis längs steglister. Orsaken är att de invändiga förstärkningarna är dåliga eller saknas. Vid reparation av dessa utmattningsskador – då man också passar på att förstärka konstruktionen – gäller det att ha båten i avlastat tillstånd och i lämplig miljö.
Vanligtvis har segelbåtar två framdrivande möjligheter: motor och segel, medan motorbåten vanligtvis har en endast en motor. Därför är det extra viktigt att hålla den i trim.
Den vanligaste sjunkorsaken hos små båtar med utbordare är att det ”sjöar” in vatten i aktern där det är otäta gummibälgar och dålig dränering av motorbrunn.
Bärgning
I samband med båtskador är en del båtar sjunkna. Därför har företaget resurser att bärga båtar upp till 8 -10 ton.
En arbetsbåt – SEATRUCK SFB 7976 – som med hjälp av luftsäckar lyfter upp båtarna. Varje säck har kapacitet på 500kg och 1000kg.
Att lyfta med säckar är det mest skonsamma för båten. Sedan båten kommit upp till ytan kan den antingen länspumpas eller bogseras till lämplig plats.
Osmos (böldpest)
Den i båtkretsar så omtalade blåsbildningen som i folkmun kallas böldpest får båtägarna att tro att båten ska dö. Detta gör att färgfabrikanter kan dra stora växlar på detta. Företeelsen är ett fysikaliskt fenomen som heter osmos. I korta drag: vattenmolekyler vandrar genom ett halvgenomträngligt membran -exempelvis färg eller gelcoat – mot en punkt där något ämne drar till sig dessa vattenmolekyler. Där växer blåsan sig större och vid punktering kan vätskan avge en lukt beroende på vad ämnet bestod av. Det är ganska stora krafter som verkar i denna blåsa. Det osmotiska trycket kan i praktiken uppgå till 6-7 atm. Men det är det klena membranet som får stryk.
På plastbåtar bildas oftast dessa blåsor under gelcoaten vilket inte ser så prydligt ut. Den nedsättning av de mekaniska hållfasthetsvärdena och den accelerering av laminatets åldring som orsakats av blåsor är med mänskliga mått så liten att varken båtägaren eller hans arvingar behöver befara någon katastrof. Andra faktorer, utmattande belastningar, mekaniskt våld, mänskliga felbedömningar m.m. överför båten till kategorin ”vrak” betydligt snabbare än ”blåsor”.
För att i möjligaste mån förhindra att vattenmolekyler tränger genom membranet appliceras ett skikt som ska stoppa dessa. Detta täta skikt består av epoxy,- där hävdar många att den ska var fri från lösningsmedel och helst pigmentfri (färglös). Åtgärden föregås av blästring eller slipning, rengöring och torkning. I detta sammanhang måste en STOR VARNING utfärdas för en elhyvel som har marknadsförts som ”gelcoatborttagare”. Den ”klipper” tyvärr bort en del (1-2 mm) av det tunna glasfiberlaminat (3-6 mm) som finns och som man ska vara mycket rädd om. Fuktigheten i skrovet följs med mätningar. Vad gäller blästring måste man vara försiktig så att det inte blir en vågig yta som därefter måste spacklas. Men en duktig ”blästrare” ska kunna göra detta med ett mycket bra resultat. För amatören är det slipning med grovt (40 korn) slippapper och ocillerande slipmaskin som gäller.
Transporter
Företagets upptagningsområde är praktiskt taget hela Sverige men även från våra nordiska grannländer och från Tyskland hämtas båtar.
För detta ändamål har företaget två lastbilar – en semitrailer som tar upp till 12 ton och en lastbil som tar upp till 4 ton. För mindre motorbåtar används båttrailers upp till 1200 kg.
Max höjd på svenska vägar är 4,5 m vilket kan bli problem med stor båtar som har flybridge. Segelbåtars köl står i en kölficka som är c:a 30 cm över vägbanan, detta gör att relativt stora segelbåtar kan köras på väg.
Max bredd på våra vägar är 2,6 m, därutöver upp till 3,1 m kräver tillstånd och ”bred last” – skylt. Över 3,1 m krävs tillstånd, skyltar och följebil.
Vi transporterar även ”icke kundbåtar” i mån av tid och eventuell returtransport.
Då det krävs samarbetar vi med andra transportörer.